tisdag 3 juni 2008

Rhen

I helgen såg jag Rhen igen! Det är alltid lika mäktigt, även om jag har sett honom större och mer vild än så här på försommaren.

Rhen symboliserar hela Västeuropas utveckling och historia under de senaste 250 åren. Fader Rhen har sett på när Tyskland och Frankrike kastat sig mot varandra om och om igen sedan Napoleons dagar. Hela den moderna industrialismens egentliga centrum ligger runt Rhen. Från att ha varit ren, blev floden oerhört förorenad under industrialismen ända fram till 80-talet, då enorma insatser gjordes. Idag börjar Rhen återhämta sig. Floden är fortfarande en stor transportled, som vi som svenskar inte ens kan tänka oss. Fartyg efter pråm och pråm efter fartyg, kommer i en aldrig sinande ström. Dessa transporter går fritt över gränserna mellan Nordsjön och Sydtyskland. Så Rhen har sett det mesta som har format världsdelen till Europa. Från den till synes eviga kampen om makt mellan Europas jättar, till uppväxten av ett industrialiserat Europa och slutligen formandet av ett enat fredligt Europa utan gränser. Det kanske är därför jag får rysningar när jag ser på Rhen. Det är Rhen som är Europa.

onsdag 28 maj 2008

Gäddsafari låter ganska kul!

Läser i dagens aftonblad att man kan simma på Gäddsafari i dalarna. En nog så rolig idé tycker jag. Jag har själv haft planer på liknande safaris för hugade turister. Men min plan var lite mer extrem. Det var att ta intresserade dykare ut i Öresund när sillstimmen är som tätast på hösten, för att dyka i dessa enorma sillstim. Det är en upplevelse utöver det vanliga. Det är inte för den ovane dykaren, för sillstimmen kan ge intrycket av att allting är i kaos under vattnet. Dessutom är vattnet såpass klart i Öresund att det faktiskt är värt att göra det!

Någon som känner sig manad?

gäddsafari i Dalarna

tisdag 27 maj 2008

En mogen kvinna med dotter och sexblogg

Nu har jag varit på dejt och det var första gången som jag själv faktiskt har avbrutit en dejt och inte velat fortsätta. Vi träffades på en populär dejtingsite och hon verkade trevlig med intresse för det mesta i vår herres hage. När vi väl träffades som överenskommet vid Citadellet, så visade det sig att hon nog inte var femtioårsåldern som hon sagt, utan närmare 60. Men jag tänkte inte låta det komma i vägen för ett förhållande om det visade sig att hon var trevlig. Jag hade fixat fika som vi kunde inmundiga på någon av alla bänkar som finns i området. Det var trevligt i fem minuter, sedan visar det sig att hon har planerat att dottern skall komma och vara med. Det tyckte jag var ganska opassande, med tanke på att jag hade tänkt mig en dejt på tu man hand. Men nu med facit i handen, så här trettio minuter senare, kan jag bara säga att det var bra att det blev som det blev. Det visade sig att kvinnan bloggade och hade flera tusen läsare i veckan. Bloggen handlade uteslutande om hennes sexliv och hennes älskare (som alla var högst sporadiska). Jag kände mig oerhört obekväm av att sitta och lyssna på detta tillsammans med hennes dotter, som också bloggade om sex (fast även annat också). Så jag sa att jag nog inte trodde på oss två; och hon svarar att det hade aldrig varit hennes avsikt att ha ett förhållande med en man på ett reningsverk.

Den feministiska kulturtidskriften Bang

På radion i morse hörde jag att Bang skall få nya chefredaktörer av vilken en är; Sonja Schwartzenberger. Jag har alltid tyckt att Bang är det lysande undantaget bland feministiska tidskrifter och har i sin form och sitt innehåll nästintill gett existensberättigande till hela genren. Om Bang är stjärnan på himlen, så är den feministiska kulturtidskriften "Femkul" dess totala motsats. Vad som finns mellan Femkul och Bang vet inte jag, då feministiska kulturtidskrifter inte normalt står på min "måste läsa-lista".

Men nu undrar jag om kvalitetshierarkin inom denna genre, kan komma att ändras. Någon mindre allmänbildad person än Sonja Schwartzenberger (stavning?) är svårt att tänka sig. Hon är medelmåttigheten personifierad och borde sänt radio i någon radioförening istället för i P3. Men om sanningen skall fram, så är en av chefredaktörerna på Femkul ännu värre; Hanna Nyberg. Så Bang kommer nog att vara bäst, trots fritt fall när det gäller läsvärdet.

Nästa fråga som jag ställer mig när jag skriver detta är: Har dessa människor överhuvudtaget någon journalistutbildning? Det är frestande att skriva: Nej, såklart att de inte har, dummer! Men det är faktiskt inte omöjligt att journalisthögskolan är så dålig att medelmåttor går ut med examen. Dock vill jag bara hävda att riktiga talanger klarar sig bra på vilken utbildning som helst och jag blir glad när jag ser seriösa unga journalister skriva bra och framförallt OBJEKTIVT. Julia Svensson på Kvällsposten är min favorit.

måndag 26 maj 2008

Jennifer Wegerup och Olof Lundh

Idag läser jag i Aftonbladet att Lagerbäck har fått ett utbrott på grund av frågor han har fått från Olof Lundh, en av landets mest okunniga och osjälvständiga fotbollsreportrar (journalist vägrar jag kalla honom). Jennifer Wegerup tycker i Aftonbladet att frågorna om Fredrik Ljungbergs vara eller icke vara i startuppställningar i EM är helt relevant och så långt har hon rätt. Men när det visar sig att Lundh i vanlig ordning jagat skandalrubriker med att ställa ledande frågor, så är det inte relevant. Wegerup avslöjar sig också som att hon har missförstått sitt uppdrag, när hon säger att fotbollsreportrar (hon använder sig av ordet journalister) skall granska makthavare. Det är möjligt att de skall göra det, men när det hela går ut på att få smaskiga rubriker, är den delegationen förverkad och journalism förvandlat till snask. Jag förstår Lagerbäck som klarsynt noterar antydningen av hans förmodade oproffesionalism i frågorna. Journalister skall granska misstänkta oegentligheter. Vad är det för oegentligheter som Lagerbäck kan misstänkas för? Att han har tagit oss till alla slutspel, som han har haft möjlighet till? Det kanske är möjligt att Lagerbäck och jag lever i en annan tid där journalister hade integritet och förväntar oss att dagens journalister visar samma? Jag kan inte nog påpeka att laget till första matchen i EM är inte uttaget än. Var i ligger då det relevanta att ifrågasätta Lagerbäcks professionalism?

Wegerup filosoferar här!

Lagerbäck rasar!

söndag 25 maj 2008

Läser Ekdahl denna blogg?

När man läser Niklas Ekdahls ledare i dagens DN, är det nästan så att man tror att han varit inne och läst på denna bloggen. Oavsett om han har gjort det eller inte, så är det roligt att se en generationsbroder, som har ungefär samma åsikter som jag kring den svenska 1968-generationen. Riktigt roligt är det att han kallar den för en "ettöressmäll"!




Ekdahl

fredag 23 maj 2008

Industriisolerar-terrorister

Det är väl klart som korvspad att två hantverkare i medelåldern, som jobbat regelbundet i 20 år på Oskarshamnsverket, är terrorister. Det behöver man väl knappast påpeka. Särskilt som det ämne som spårats TATP (eller vad det nu heter), kan uppstå spontant i industriprocesser. Summa summarum; indicium läggs på hög och talar sitt tydliga språk:
1) De är hantverkare. 2) De har jobbat under nästan två decennier på sabotageobjektet i fråga och haft möjlighet till noggrann rekognosering. 3) Den indikerade substansen är en vanligt förekommande biprodukt vid industriella processer, som till exempel glasfiberproduktion(isolering?). 4) De är småbarnsföräldrar. 5)De kommer bägge två från Norrköping.

I detta fallet så vill jag bara påpeka att det är synd att man inte kan döma folk på indicium.

torsdag 22 maj 2008

Vem i landslaget är du?

Under lunchrasten diskuterade vi vem i landslaget som representerade ens egen personlighet. Allan sa att han förmodligen skulle vara Erik Edman, därför att han också hade en släkting som var bedragare. Sven-Olle tvekade inte när han sa att han var Olof Mellberg: -För ibland blir jag så jävla förbannad på Allan och han är ju osså bara 170cm! Själv dristade jag mig att föreslå att jag var Joakim Nilsson. Han är ju tillbakadragen och dessutom från Landskrona. Men det fick jag inte för han har ju inte varit med i landslaget sedan 1993. Då sa jag att jag är Marcus Allbäck. En person man kan lita på i alla lägen, alltid korrekt och aldrig får den uppmärksamhet han förtjänar!

Äntligen är gasledningen i Dalsland beslutad!

Dalsländska djurbönder har beslutat att bygga en gasledning och att röta sin gödsel själva. Detta är en av de mer banbrytande satsningarna som har gjorts i svensk rötgashistoria. De 18 aktuella djurbönderna är ju faktiskt bara en början, på något som skulle kunna bli ett nordvästsvenskt nätverk. Små lokala reningsverk borde byggas och anslutas till ledningen. Dock är planen inledningsvis att använda gasen som fordonsgas. Själv är jag dock mer positiv till att använda den till kraftvärmeverk. Det är förmodligen i det långa loppet en mer effektiv användning av gasen. Men som sagt, 18 bönder är förhoppningsvis bara början.


http://www.atl.nu/Article.jsp?article=46665&a=B%C3%B6nder%20i%20Dalsland%20ska%20producera%20gas

lördag 3 maj 2008

1968-revolten

Nu är jag för ung för att egentligen komma ihåg någonting om den så kallade "1968-revolutionen". Det stör mig inte av två skäl: 1. Jag har haft tillfälle att äta mig proppmätt av alla romantiska föreställningar om detta år snart sagt varje månad under de 40 år som har förflutit.
2. Jag har en stark uppfattning om att det inte är något värt att minnas. Året och de rörelser som drogs igång var helt meningslöst för framskridandet i världen.

Idag i DN så läser jag ett citat av Anna-Karin Wislander "Fadersupproret -68 -för det hävdar jag att det var: ett fadersuppror mot ett gammalt officers och fläsk med löksås-patriarkalt Sverige - var bara en finne på näsan för oss." Alltså vi blev av med gamla värdenormer och det hela slutade med nyspråk som "plus-jobb, utanförskap och hygientekniker". Var det någon vits med detta?

Jag förstår fadersuppror, men för djävulen, sluta gnugga in oss, som inte har med detta överhuvudtaget att göra med denna dynga. Jag längtar intensivt efter den dag då denna journalistgeneration går i pension så att vi en gång för alla kan slippa detta pinsamma dravel. Inser de inte att allt de stod för var fel? Mao var förmodligen världens genom tidernas största mördare, och det vägrar dessa dårar (idag mediesveriges stöttepelare) erkänna eller i alla fall be om ursäkt för. Men jag önskar hellre att de bara kunde glömma dessa dumheter. Händelserna är inte relevanta mer än att det förmodligen sänkte välståndet avsevärt i västvärlden med detta uppenbara flum bland den tidens ungdom och att svensk skolundervisning bara har blivit sämre sedan dess.

För en person som är född ungefär vid tidpunkten, så framstår alltihop som otroligt naivt. Jag menar kan någon förklara vitsen med Kårhusockupationen för mig? Var detta det Alexanderhugg som det svenska samhället behövde? Var det spiken i kistan för patriarkatet? Ni fåtaliga läsare måste väl ändå hålla med om att det är svårt att finna något mer kuklöst bland världens alla revolutionärer, än de svenska 68-revolutionärerna. Jag menar att ockupera sitt eget kårhus! Tänk om grannens flicka skulle ockupera sin lekstuga! Det vore en markering det.


länk

fredag 25 april 2008

Reine Brynolfsson

Jag har som skåning en kärlek till Ernst-Hugo Järegårds livsverk. Han har lämnat ett tomrum efter sig på den svenska scenen. Ingen kunde som honom, spela över och ändå komma undan med det. Det blev alltid bra, för man var så fascinerad av honom att man inte kunde sluta se på det ansiktet och den galenskap som alltid lurade i ögonen. Kommer vi överhuvudtaget att få se något liknande i Sverige? Efter att ha ägnat en stunds tankar åt Reine Brynolfsson, så tror jag att vi kommer att göra det. Han är inte särskilt omskriven om man jämför med Skarsgård, Nyqvist, Lassgård eller ens Henriksson, men han spelar skiten ur alla dessa. Kanske med undantag av Henrikssons radioteater, så är han genomgående bäst. Henriksson har sin fantastiska röst, men Brynolfsson har allt annat. Dessutom tror jag att Brynolfsson kommer att bli bättre och bättre med åren. Jag menar inte att Brynolfsson skall bli som Järegård, utan att han kommer att bli lika fascinerande att se.

länk

söndag 6 april 2008

Fiskbeståndens kollaps

Varför är våra fiskbestånd så hårt nedfiskade? Är det fiskarenas fel? Eller är det politikernas? Kanske är det konsumenternas fel? Svaret är så klart, att alla bär ett ansvar. Fiskarenas och politikernas ansvar har nog avhandlats ganska flitigt det senaste halvåret, men en statsmakts ansvar har nästan gått alla förbi; mediernas. Svenska medier har fullständigt ignorerat forskares och sportfiskares rapporter i 30 år. Det är näst intill oförlåtligt. Forskare och sportfiskare har kontinuerligt under 30 år varnat för fiskbeståndens kontinuerliga försvinnande, till en kompakt mur av journalistisk inkompetens. Man har struntat i forskningsrapporter och trott när yrkesfiskarena försäkrat att allt är i sin ordning. Jämför det med att till exempel ett kemibolag bevisas förstöra ett ekosystem i en sjö eller havsvik. Skulle journalister godta företagets försäkringar om att allt är i sin ordning? Jag tycker alla skall fundera på hur svenska medier har försummat sin uppgift. Men när allting plötsligt väcker allmänhetens intresse, så är det till ett minst sagt yrvaket Medie-Sverige, fiskarter blandas ihop, till och med hav blandas ihop. Till exempel så tror medel-svensson, att det svenska hav som har råkat ut för den värsta misshushållningen med fiskbestånden är Östersjön. Det är fel, det finns i ett 5-års perspektiv ganska gott om torsk i Östersjön. Och till de få som läser den här bloggen, kan jag säga att det är i vårt en gång så fantastiskt rika västerhav, vår del av atlanten alltså, som den riktiga ekosystemkollapsen har ägt rum. Det finns knappt en torsk kvar. Det är tomt och har varit så under en mängd år.

Detta är bara några exempel på hur usel vår svenska journalistik är.

I dagens DN, så börjar man nu skjuta in sig på fisket utanför Afrikas kust. Det är vällovligt, fast jag tycker att svenska medier borde lära sig gå innan de försöker springa.

DN

fredag 4 april 2008

helg och vår

Nu var det helg igen och våren har kommit med full kraft. Jag vet inte vad jag skall göra i helgen. Stannar nog inne mest ändå. Har inte lust att göra någonting egentligen. Varför skulle jag ha det, när man har som jag har det. Hellre än promenad i regn tillsammans med någon än en promenad i sol och värme ensam.

torsdag 3 april 2008

Vart slutar statens ansvar? Öresundsbron eller Kao lakh?

Nu har en statlig utredning slagit fast att staten har ansvar för medborgarna men ändå inte. När jag drar mig till minnes hetsjakten på socialdemokratiska regeringens handlingar och avsaknad av handlingar efter tsunamikatastrofen, så slår det mig hur totalt onyanserat det hela var. Det var tv-inslag efter tv-inslag om familjer i högönsklig välmåga som fått sova lite obekvämt några nätter och hur fruktansvärt det var att inte svenska staten omedelbart flög dem hem till Sverige. För det var i stort sett det som var problemet. En mängd svenskar som inte kom hem till Sverige omedelbart. Regeringen hade inte kunnat stoppa någon Tsunami, ej heller hade de kunnat rädda några liv. Det var rent ut sagt patetiskt att se familjefäder och mödrar lämna över ansvaret för sina familjer till Laila Freivalds. Dessutom när det inte fanns något att klaga på, mer än knöliga sovplatser och svettlukt.

Svenska staten (av vilken jag anser mig vara en del) kan inte ta ansvar för alla medborgare på alla platser runt hela jorden. Dock är det ju sympatiskt om vi kan hjälpa medborgare i trångmål. Men det kan inte vara en rättighet likt maxtaxa på dagis. Att sedan på allvar jämföra Sveriges evakueringskapacitet med Tysklands och Italiens är inte precis rättvist. Först och främst vill jag lägga ansvaret för...låt oss säga skavfötterna och svettlukten, som svenska medborgare utsattes för, på den enskilde individen, eller den enskilde individens målsmän. Men också har resebyråerna ett ansvar att ha lurat ut "den svenska kusinen från landet" i den stora världen. Att dessa sedan skyller oredan på staten, är skamligt.

Men min huvudpoäng är: är du på andra sidan jorden, så får du gilla läget som du satt dig i.

länk

onsdag 2 april 2008

Lotta Gröning skriver goja.

Råkade läsa Aftonbladet idag, och mina ögon fastnade över en kommentar som Lotta Gröning skrivit om Vin & Sprit AB-försäljningen. Hon är kritisk till försäljningen av "Vin & Sprit" och avslutar kommentaren med orden "Det är sannerligen inte lätt att vara folk när vi stämplas som ekonomiska idioter. Nu undrar jag vad vi är för att privatisera nästa gång? Vattenfall kanske?" Det är verkligen möjligt att jag är en idiot när det gäller ekonomi, för jag fattar inte vad hon menar. Hon skriver att Pernod Ricard visste vad som krävdes för en försäljning, nämligen 55 miljarder. Det är möjligt att Pernod visste det, eller så bjöd de tills säljaren inte fick några andra bud. Men det är inte det som är min poäng, utan det som hon sedan skriver och med den logik hon analyserar affären; "de skulle inte betala 55 miljarder om de inte var säkra på att få tillbaka pengarna med råge." Lotta Gröning gör här sitt största avslöjande i sitt inlägg; hon förstår inte ens de mest grundläggande mekanismerna i en marknadsekonomi: Att utan risk, kan det inte finnas någon vinst att hämta. Min poäng med detta är att det är inte givet att V&S fortsättningsvis skall vara en vinstmaskin, men den risken vill Pernod Ricard ta, till priset 55 miljarder. Svenska Staten däremot valde att göra en ordentlig vinsthemtagning och lämna risken. Detta går Gröning uppenbarligen helt förbi. Nästa fantastiska punkt i hennes inlägg är frågan om vi skall bli imponerade över prislappen 55 miljarder? Underförstått att; nej det skall vi inte, trots att de flesta bedömare tydligen värderat bolaget till 40 miljarder.  Företaget är värderat till 34 gånger den årliga vinsten, det skulle alltså med dagens penningvärde ta 34 år med dagens vinster att komma upp i 55 miljarder, detta oräknat räntan på de 55 miljarder man får i handen. Tar man räntorna på statsskulden och räknar på köpeskillingen får man mer än vad vinsten i bolaget är. Det är alltså ekonomiskt fördelaktigt att sälja till detta priset. Sedan säger Gröning, att Odell skulle få kicken direkt om han varit VD för ett företag som gjort en sådan försäljning. Hon vet uppenbarligen inte vad hon pratar om. För det första köps och säljs bolag varje dag hela året i världen och de flesta till lägre köpesummor än 34 gånger vinsten. Bolag med sådan värdering är oftast bolag med hög risk och en förväntad enorm tillväxt (kommer ni ihåg IT-bubblan?). Vari den enorma och mycket snart förestående tillväxten för V&S ligger, förklarar aldrig Gröning. För det andra så kan man jämföra statens ägande i V&S med att SJ ägde Kalles Kaviar. Sett i det perspektivet är det alltså inte en ologisk försäljning. Kanske är jag en ekonomisk idiot, eller så är Gröning det. Artikel

måndag 10 mars 2008

Det nya Ryssland.

Jag har inte haft förmånen att resa i Ryssland under Sovjetåren. Men jag har haft möjlighet att resa i gamla sovjetstater under i alla fall ett antal års tid. Jag kan bara säga att Ryssland har blivit kallt. För ett antal år sedan så fanns det fortfarande en ödmjukhet inför livet bland den bättre bemedlade medelklassen. Hur det var bland de nyrika vet jag inte. Man var nyfiken och tacksam för att det fanns möjligheter. Men allteftersom utvecklingen går framåt i Ryssland och Baltikum så ser jag skillnaderna. Humanistiska värderingar försvinner snabbare och snabbare. Det är nästan som om vuxna människor i dessa länder saknar ett utvecklingsstadium. De är som barn som inte har hunnit föräta sig på godis än. Ibland tar det sig komiska uttryck, som när man bedömer skidorter efter shoppingen.

Förståelsen för de mindre bemedlade i det ryska samhället är minimal, även bland den allt rikare övre medelklassen. Att det fanns hänsynslöshet i det nya Ryssland har vi alla vetat länge, men att den genomsyrar samhället så mycket visste jag inte. Hur kan man kasta av sig ett jämställdhetsarv så totalt på bara 15 år? Jag visste att mindervärdighetskomplex inte var att leka med. Men att det kan försätta medmänsklighet hos vuxna människor, det visste jag inte.

Detta är bara intryck som jag fått av att prata med ett antal ryssar och att gå längs med gatorna i ett antal ryska städer, baltiska städer, georgiska städer.

Texten ovan är grovt generaliserande och talar bara om intryck som jag har fått.

För att sammanfatta det hela mer nyanserat: Materiella värden får en allt större betydelse i forna kommunistländer.

lördag 8 mars 2008

Menlösa-Ola

Det går inte att missa alla menlösa människor, som man kunde för i världen. De menlösa tränger sig på. Den mest menlösa av dem alla måste vara Ola. Jag vet inte vem han är förutom att han går under epitetet Idol-Ola. Har ni läsare av denna blogg (om det nu finns några) hört Menlösa-Ola i en intervju någon gång? Jag skall be att få citera några repliker från några intervjuer jag hört.
Idag i P3 Star 26:50 i andra timmen, på frågan hur det känns inför uppsamlingsheatet i Kiruna i kväll: "Det känns skitbra verkligen, jag är verkligen otroligt taggad och vart en fantastisk vecka, älskar verkligen killarna. Det här kommer att bli skitkul
Jag har medvetet fetstilat förstärkningsorden. Så här är det i varje intervju med honom hela tiden. Låt mig få föreslå ett alternativt svar till Ola på ovanstående svar: Det känns bra, jag har förberett mig bra. Det har varit en fantastisk vecka här uppe. Jag trivs med killarna och det här kommer att bli SKITKUL! 

Alltså grabben kan ju inte prata. Min teori är att han egentligen är största fjanten, som egentligen borde klara sig bra om han var sig själv. Men han har gått igenom någon form av medieträning. 

Måste bjuda på följande citat (på frågan om hur det kommer att gå ikväll mot Caracola i Andra chansen.) Med inkännande tonfall: "Alltså det är helt omöjligt att säga, det är verkligen helt omöjligt att säga. Jag tror att alla är lika stora konkurrenter" 

Det finns flera intervjuer med honom gjorda i P3 Star. Det är stor humor och ett bra exempel på en kille inte helt överens med superlativen.

fredag 7 mars 2008

Sewage 2008

I förra veckan var jag på den stora avloppsmässan i Krokus center i Moskva. Det var väldigt intressant, det finns oerhört mycket att göra i Ryssland när det gäller avlopp. Ryssland har en väl utbyggd avloppsreningsinfrastruktur, men det finns mycket att göra för att göra den så modern som den skulle kunna vara. Till exempel har man inte insett möjligheterna med rötgas. Det kanske inte är så konstigt i ett land där oljepriserna är lika låga nu, som de var i mitten på 80-talet i Sverige.
Men som rötgas/deponigas-tekniker så blir man ju onekligen upphetsad av de energimängder som skulle gå att ta tillvara på i Moskvaområdet. De stora avloppsnäten och den sovjetiska stordriftsfilosofin gör Moskva till den idealiska platsen för effektiv produktion, men kanske ännu viktigare; effektiv distribution. Det fanns inte så mycket nytt att se på själva mässan, men det var desto intressantare att gå på föredrag. Ett föredrag handlade till exempel om handel med avlopp mellan Ryssland och Ukraina. 

Sedan var jag på besök i städerna Rostov och St Petersburg och kollade på hur utvecklingen går där. I St Petersburg har jag ju varit många gånger på inbjudan av samarbetsorganisationen "Baltic Sewage", men i Rostov har jag aldrig varit förut. Det var lärorikt att ser hur olika klimatzoner påverkar reningen. Det största reningsverket i Rostov hade en högre verkningsgrad än något annat reningsverk i Ryssland idag. Det beror på att av de moderna reningsverk som finns i Ryssland är detta det som har högst årsmedeltemperatur. 

Jag återkommer senare om mina rysslandsbetraktelser som är av mer generell art.


lördag 2 februari 2008

När det är som mörkast är gryningen närmast

Idag när jag slog upp tidningen Aftonbladet så ser jag att man gör en nyhet av att "Järnspettsmannen" får permissioner. Dessutom använder man sig av tricket låta ett offer uttala sig allmänt om honom; det ledde till den inte helt uttömmande rubriken: "Han borde inte ha permissioner".  Nu var inte flickan, som var ett tidigare offer för "Järnspettsmannen", lika onyanserad som gemene man (som man kan anta bara skumläser dylika texter) kunde tro. Dock var det ett tydligt exempel på sensationsjournalistik där man ställer ledande frågor till oförberedda intervjuoffer. Det är möjligt att "järnspettsmannen" inte borde ha permission. Men det låter jag sakkunniga avgöra. Mitt inlägg här gällde främst att låta totalt ovetande offer uttala sig överhuvudtaget.

Dock skummar jag vidare genom Aftonbladet(på internet) och råkar komma på Fredrik Virtanens krönikor. Jag vet inte vem denne Virtanen är förutom att han verkar ha bott i USA. Han skriver om att han saknar frisk USA-luft i ett försök att beskriva syrefattigheten i det svenska "offentliga samtalet" ("offentliga samtalet" är ett uttryck som får mig att må illa) Det är bara att hålla med Virtanen i det han antyder: Vi får inte säga vad vi vill! Måtte Virtanen ta upp fallna mantlar av Slas och Myrdal (när väl kommunisten dör), hoppas att han får hjälp av en alltmer tyst Eric Hörstadius. Måtte Jan Guillou leva för evigt! Låt logik och förnuft få segra över medial dramaturgi!

Jag hoppas att få återkomma till "det offentliga samtalet" vid senare tillfälle om jag får ork.

Ps. För övrigt tycker jag att Kvällspasset borde läggas ner omedelbart och ersättas av pausfåglar. Det är bara för tafflig journalistik, trots att man bytt ut programledare efter programledare. Vad som gör mig rädd är att så mycket skräp orsakar en standardförskjutning där det som tidigare varit medelmåttigt, nu anses som bra u. s. w. Ungdomen måste räddas!

tisdag 15 januari 2008

Vad händer med Sverige?

Sverige går inte att känna igen. I alla fall inte i media och det är det uppväxande släktets fel. När unga  journalister tar ord som "Plus-jobb" på allvar och inte som något som skulle kunna förekomma i en roman av George Orwell, eller när endast ett mycket litet antal journalister kritiskt bedömer Margareta Winbergs åsikter om kamelherdar (Hon menar att urgammal kamelherdekunskap är lika relevant i dagens Sverige som till exempel matematik), som rätt och slät vanvettiga, vet man att något är fel. Vad har det sunda förnuftet tagit vägen? Varför talar inte politiker klarspråk? Mitt svar på den frågan är att det unga mediesverige har för stor makt. Jag satte morgonkaffet i halsen en dag när jag hörde Bromöllas kommunalråd ansättas av en frenetisk journalist i radion. Felet han gjort var att Bromölla beslutat sig för att bokföra kostnader och intäkter av invandring. Men för alla gudars skull; det är hans jobb. Detta fick mig att bli mörkrädd. Är det så att vi av politiska skäl inte håller koll på vissa av våra gemensamma kostnader? För att inte bli uppspårad av maffia väljer jag inte att kommentera det hela med mer än följande uttalande: Socialdemokratiska kvinnoförbundet har mycket att stå till svars för.

Är det den svenska flumskolan som har gjort svenska journalistkåren till en sådant liktänkande, okritiskt och meningslöst skrå?