trasig

Han bar sitt hjärta på raka armar;

se här! Se här!

Och ni skar i det med era rakbladsvassa själar.

Se´n stod han där med kalla blodiga fingrar.

Hånad igen

Återigen har jag misslyckats, mitt i november dessutom. Nu kommer jag att vara ensam denna julen också. Jag har haft en relation till en kvinna i tre veckor. Det är allt.  Det kostade dessutom väldigt mycket pengar. Så nu har jag varit tvungen att ta ett litet lån. Men det är inga problem, det är snart betalat. Men det retar mig att man är så blåögd. Man ser inte vad andra ser för man önskar så förbannat. Man önskar så mycket. Man önskar att man inte var ensam. Det har förmodligen inte något med kärlek att göra. Det har med att man är ett flockdjur att göra.

Nu är man ensam denna julen som vanligt.

Nu börjar det jäsa i landet.

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Jag har haft annat att göra. Mycket händer på jobbet och vi har beslutat oss för att ta fram "Carbon neutrality"-deklaration. Eller det är ju faktiskt så att vi har en negativ inverkan på växthuseffekten med vår rötning av slam och annat organiskt material. Ett utskick skall tas fram och delas ut till alla hushåll.

Dock har privata intressen kommit betydligt längre, som till exempel godsägaren på Vrams Gunnarstorp. Han kan med sin anläggning förse hela Bjuv och lite till med uppvärmning. Det är främst hans grisuppfödning som bidrar till råvaran. Exemplet nedan gör att även gemene man kan börja inse potentialen i rötgasen. 

Se länken nedan

 http://hd.se/mer/2007/01/17/gasklart-paa-godset/?flik=kontakta

Ål på väg norrut får skjuts

En arbetskamrat som är sportfiskare berättade den mest besynnerliga historien som jag måste ha missat när den var aktuell i våras. EU har enats om en bevarandeplan för ålen. Ålenbestånden är idag så låga att de bara motsvarar 1% av vad de en gång var. Ett av problemen är tydligen att glasålar (ålyngel) fiskas upp i atlanten när de är på väg från sin födelseplats i Sargassohavet till Europa, främst av spanska, portugisiska och franska fiskare. Dessa glasålar säljs sedan som delikatesser. Jag har ingen åsikt om det verkligen det som är problemet, men jag vill ifrågasätta bevarandeplanen om den byggs på den problembeskrivningen. Planen går nämligen ut på att låta samma rovfiskare fiska upp ålynglen och sedan köpa upp fångsten för att medelst flyg eller biltransport frakta upp dem till Norden och släppa ut dem! Detta är ju vansinnigt! Låt ålarna simma upp själva och förmå fiskarena att sluta fiska. Vem vet vad detta betyder för ålens orienteringsförmåga att hitta tillbaka till Sargasso? Bevarandeplanen har ytterligare några bisarra inslag. Totalt fiskestopp på ål har införts i Sverige. Med ett undantag; de yrkesfiskare som har ål som huvudfångst.

”Från detta förbud kan också undantag medges för de fiskare som har en betydande del av sin inkomst från ålfiske.” citat Fiskeriverket.
Detta innebär så klart att förbudet blir ett stort slag i luften, då långt över hälften av all ål som fångas, fångas av just denna kategori ålfiskare. Summa summarum, EU lägger ner stora resurser på att fortsätta låta rovfiske pågå i Biscayabukten för att sedan frakta upp ålen till svenska yrkesfiskare som skall fiska upp dem i ett senare skede. För detta måste sportfiskarna, avstå från att fiska. Ridå!

Rättelse

Nu har jag fått klart för mig att det inte heter cocos, utan couscous. Det är tydligen gröt, som jag trodde och här går folk runt och tror att det har kommit på något nytt och spännande. Couscous med koriander och persilja låter antagligen lika konstigt för mig som risgrynsgröt med smör och kanel gjorde för de som levde på 1800talet.

Mina nya grannar

Jag är inte särskilt rädd för nya smaker, men på något vis är jag ändå väldigt traditionell. Till exempel blir jag röd i ansiktet och får gåshud när det serveras nästan bortglömd husmanskost. Senast var idag när jag fick kålpudding med potatis och lingon. Men igår så gjorde jag mig ett ärende in hos grannarna, mest för att se hur de hade det. Man har ju lite fördomar om hur det skulle se ut, med avantgardistisk design. De hade minsann försökt, de hade nämligen målat hela lägenheten i vitt. Även de lackade träfärgade listerna och dörrarna i äkta fanér. Det såg inte så bra ut. Men jag sa ändå att det var fint och om de hade någon färg kvar så borde de stryka på några lager till, då skulle det se ännu bättre ut. Men nu till maten. De kokade något som jag tyckte såg ut som gröt, men som kallades för cocos. Själv tyckte jag att det smakade som gröt. Tydligen var det gott med lite kryddor (som jag aldrig hade hört talas om) och citron. Där ser man. Jag skall leta reda på något recept på det där. Sedan gick jag. Jag brydde mig aldrig om att kika in på deras toalett.

Fiskbranschen, ett bondfångeri

Det händer att jag går till fiskaffären. Det finns till exempel ingen bättre tid på året än när det finns möjlighet till att frossa i rökt sjurygg. Det är billigt och väldigt, väldigt gott. Dock är det inte säsong för dessa underliga fiskar än. I lördags tänkte jag att jag skulle äta fisk till middag och utanför fiskaffären möttes jag av en annonsering där det stod ”Liten hälleflundra 129kr/kg”. Det var billigt tänkte jag och frågade om den var färsk. Ja sa de, den kommer från Nordnorge. Så jag köpte filén och tänkte mig att äta den med potatis.

Väl hemma efter att jag hade panerat och stekt filén, så skulle jag ta en smakbit. Men den fisk jag hade i munnen smakade inte alls som en hälleflundra. Den smakade något annat. Min första tanke var att jag hade fått fel fisk i disken. Hursomhelst, idag på lunchen gick jag till fiskaffären och skulle reda ut vad det var jag köpt. De svarade då att en Liten hälleflundra inte är någon hälleflundra? Men kära nå´n svarade jag spydigt. En liten hälleflundra är väl en liten hälleflundra? Nej sa de, en liten hälleflundra är inte en hälleflundra, den är bara kusin med hälleflundran. Det är en annan art! Men tänkte jag, vad kallar ni då en hälleflundra som inte är stor? Det svarade de inte på. Jag var helt perplex och lunkade tillbaka till jobbet. Och nu har jag inte kunnat lämna det hela därhän. Efter sökning på Internet har det framkommit att: fisken egentligen heter Blåkveite och säljs under en hel mängd olika namn; hällefilé, filé av liten hälle, hällefisk och liten hälleflundra. Denna falska marknadsföring är dessutom sanktionerad av Fiskeriverket och Livsmedelsverket, vilket inte förvånar mig det minsta när det gäller fiskhandeln. Ett vetenskapligt mått på skillnad i smak är fetthalten i fisk. En fisk som har fetthalten 3gram per 100gram (Rödspätta) smakar helt annorlunda än en fisk som har 11gram fett (Lax). För att då åskådliggöra det hela: Liten hälleflundra har 14gram fett och riktig hälleflundra har 4,5gram. Det är alltså inte ens i närheten!
Detta är fullständigt typiskt för fiskbranschen. Detta är långt ifrån första eller sista gången man medvetet försöker lura kunder. För det är medvetet! Jämför bara med om man hade valt att kalla den i Sverige icke förekommande fisken för; Mindre hälleflundra, än för Liten hälleflundra. Då hade förväxlingsrisken minskat betydligt. Men varför kallar man den inte för sitt riktiga norska namn; Blåkveite? (svaret är att man vill lura folk att köpa fisken).

Skåne i media.

Läste i DN i helgen att Öresundsbron är en succé. Det har ju vi i Skåne vetat hela tiden. Men i övriga Sverige hängde man upp sig på det faktum att Öresundsbrokonsortiet överskattade biltrafiken i sina prognoser för de första åren. Däremot så överträffade tågtrafiken alla förväntningar. Detta ledde till ett som det stod i DN; gatlopp för Öresundsbrokonsortiet. Men jag är beredd att hävda att det var hela Öresundsbrosatsningen som fick springa gatlopp i riksmedia. Även om startnivån för trafiken över sundet var överskattad så måste man ändå säga att prognoserna för tillväxt etc, var ganska korrekta. Därför är det inte ens rätt att klanka på prognosmakarna.

Detta är bara ett exempel på vad riksmedia inte har förstått när det gäller Skåne. I början av 90-talet hade Kockums nedläggning, SAAB’s cyniska gästspel, invandringsvågen hade fått sydvästra Skåne i allmänhet och Malmö i synnerhet i en svår ekonomisk situation. Dessutom var allmänhetens optimism i botten. Malmöregionen stod på knäna, på ett sätt som trots den allmänna krisen inte resten av Sverige gjorde. Dock började saker vända i mitten av 90-talet. Brobygge, motorvägsbyggen, Lunds universitets tillväxt (och den ekonomiska tillväxt universitetet skapade) och IT-boomen, vände pessimism till optimism. Dock fanns det problem kvar, ett jättelikt område i centrala Malmö var ett övergivet varv, Malmös image var ganska solkig i resten av Sverige etc. Därför tar Malmö stad och satsar ordentligt på BO 01. En boutställning som i princip skulle göra ett post-industriellt ”waste-land” till en helt ny stadsdel. Detta visade sig kosta Malmö stad mycket mer än vad man budgeterat för. Detta faktum gjorde att Malmö återigen fick löpa gatlopp som de misslyckade satsningarnas stad.

Men det skulle inte sluta där. HSB i Malmö hade ett jätteprojekt på gång: Sveriges högsta byggnad! Det skulle inte bara vara Sveriges högsta byggnad, utan också ha en så utmanande design att det var meningen att bara arkitekturen skulle sätta Malmö på kartan. Dock visade det sig svårt att sälja alla lägenheterna mer än ett år i förväg, så då började återigen gatloppet i medierna. Turning Torso var ett fiasko innan ens bygget var klart enligt media.

Malmö var synonymt med de misslyckade satsningarnas stad och den inställningen lever idag många svenskar med.

Ska vi då sammanfatta dessa satsningar:
Öresundsbron är en otrolig succé, det erkänner till och med Stockholmare.
Bo 01, är idag ett av de mest fashionabla kvarteren i Malmö och har blivit ett favorittillhåll för allmänhet under varma sommarkvällar. För en struntsumma har Malmö fått en stor central stadsdel till skänks i princip. Vilken stad i Sverige kan plötsligt växa i innerstan på detta sätt?
Turning Torso är helt uthyrt och drar till sig hyresgäster från många håll i världen, bara för att få bo i detta hus. Det har mottagit arkitekturpriser på flera håll i världen. När det väl stod klart att vad Turning Torso betydde för Malmö´s ”re-imaging” gjordes beska kommentarer i riksmedia om att det var förmodligen enda gången Malmö skulle låta tala om sig i New York.
Malmö har alltså vänt från att ha varit en industristad i en post-industriell värld, till att vara en modern stad i framkant av utvecklingen och allt detta på tio år. Resten av Sverige borde vara tacksamt.

Nya grannar!

Nu händer det saker minsann. Jag har fått nya grannar! Det har flyttat in ett homosexuellt par i lägenheten intill. Det är två killar på 21 respektive 24 år som heter Stefan och Krister(ja det är inget skämt). De flyttade in där i lördags efter att det stått tomt en månad för en mindre renovering. Det behövdes kan jag säga eftersom samma tant hade bott där i 25 år innan. Men nu är hon på hemmet och ruttnar. Jag kan inte säga att jag var särskilt förtjust i henne och hon kan absolut inte varit förtjust i mig av hennes beteende att döma. (Jag tror till exempel att hon gav fan i att avfallssortera bara för att hon vet att just sortering av rötbart material är något som betyder mycket för mig.) Men nu skall det bli andra bullar. Stefan och Krister verkar trevliga och jag hjälpte till med pianot som de inte hade en aning om hur de skulle få upp för trapporna (Krister är tydligen musiker av något slag).

tillägg till Kvällspasset

Angående programledare som är så kallade experter. Ta till exempel frågelådan igår gällande feminism. Varför tar man inte in en sakkunnig som får svara på lyssnarnas frågor. Det finns säkert en armé med villiga feminister att ställa upp. Det är ju något av ett "pop-ämne" på vissa universitet och högskolor. (man behöver kanske inte ta in den ökända Eva Lundgren, då hennes forskning visat sig vara allt annat än vetenskaplig). Feminism är för viktigt för att förstöras av dålig journalistik.

Kvällspasset igen....

Igår så råkade jag lyssna på Kvällspasset i P3 igen. Och då formulerades tankar som har funnits i mitt undermedvetna och som jag inte riktigt lyckats formulera tidigare om P3 i Göteborg. Det jag förstod då, var att det är på P3 i Göteborg som den "självpåtagna expert-trenden" nått sin slutstation. Länge har nyhetsprogramledare intervjuat medarbetare som experter angående världshändelser, ekonomi och framförallt politik. När det gäller politik, så kan jag förstå det, politiska journalister kan nog sägas vara experter i någonting som är ganska ovetenskapligt. Ekonomi och annan vetenskap är mindre lyckat. Kvällspasset har gått ett steg längre, ett steg bortom anständighetens gräns. Där får programledaren vara experten och lyssnarna ställa frågor. Min kritik mot detta kan vara lätt att avfärda som att jag är en medelålders vit gubbe, som borde hålla käften för de berörda ämnena är jag inte kapabel att kommentera; homosexualitet och feminism. Konceptet går ut på att den manlige programledaren som är gay, får vara ensam i en frågepanel som kallas "Fråga Bögen". I princip har jag inget emot det inslaget annat än att man kan få för mycket av det goda, men strukturen där en programledare skall fungera som allvetare är minst sagt Venezuelansk! Men värre är det när en kvinnlig programledare som beskriver sig själv som feminist, svarar på frågor om feminism. Frågorna kunde typisk vara: Skall jag göra slut med min kille för att han aldrig på eget initiativ gör hushållssysslor? Vad har då denna kvinnliga programledare för expertkunskaper i relationsfrågor som frågeställaren själv inte har undrar jag? Det har aldrig klargjorts. Svaret var i princip att feminism (eller programledarens uppfattning av feminism) måste gå före kärlek. Sedan slog hon fast att till exempel: Hushållssysslor har mindre status än saker som är manliga sysslor, för att de är kvinnliga sysslor. Vilken grund står hon på när hon fäller sådana kommentarer i radio, och varför redovisades inte dessa? Så här håller det på program efter program. Det är media när den är som sämst och jag förstår inte varför en ungdomskanal skall nöja sig med mindre.

Dock vill jag säga att morgonpasset i P3 börjar ta sig alltmer. Trubadurerna är ju fantastiska. Idag sjöng de "living on a prayer" med country a´la Johnny Cash. Underbart.

Sveriges fotbollshuvudstad

Det som jag trodde skulle vara en evig diskussion, har nästan ebbat ut lite efter några års intensiva diskussioner. Därför vill jag som fotbollsintresserad skåning lyfta debatten lite. Var ligger tyngdpunkten i svensk fotboll? Var ligger fotbollskulturen djupast rotad i vårt land? Jag tänkte så här; fotbollskulturen måste finnas där det spelas fotboll. Ett något trubbigt instrument för en analys kan det tyckas, men jag har ändå valt att undersöka den geografiska lokaliseringen av de svenska landslagsspelarnas moderklubbar. (källa: Sveriges VM-trupp enligt Svt.se) Min förteori är att tyngdpunkten ligger klart och tydligt någonstans väster och söder om Vättern.

Jag har valt att använda mig av länsindelningen för att få struktur.

Uppdelningen av de 23 truppdeltagarnas moderklubbar var följande:

Västra Götaland: 6
Skåne: 6
Halland: 2
Blekinge: 2
Jönköping 2 (Ja Habo, ligger i Jönköpings län, fast i Västergötland)
Gävleborg: 2 (Det går inte att bortse från att Kim Källströms första klubb är Sandviken)
Västmanland: 1
Stockholm: 1
Närke: 1

Slutsatsen är ju nästan en fullständig övervikt av den sydvästra delen av vårt land. Utan att ha plottat ut orterna på en karta, så skulle jag gissa att Sveriges fotbollshuvudstad är Värnamo! Vilket kan tyckas vara helt logiskt då Jonas Thern är fostrad där!
Anledningen att jag använde mig av VM-spelare var att jag helt enkelt inte kom in på http://www.svenskfotboll.se/ för aktuell trupp.

Utveckling av produktionsskog i stadsnära områden

I den brist av fossilfria bränslen som vi lever i idag, tänker jag på eget initiativ kalla samman en arbetsgrupp i regionen, som skall diskutera möjligheterna att mer effektivt utnyttja det allmännas marker för energiproduktion. Både till kraftvärmeverk och för biogasproduktion. Ny forskning visar att stadsnära gemensamt ägda skogar ofta är dåligt skötta, ur produktionshänseende. Dock har samma forskning visat att dessa områden har stora naturvärden, just beroende på utebliven skötsel. Så det är viktigt att vi inte förstör onödigt stora naturvärden.

En intressant helg

Helgen gav inte lika mycket sol som jag hade hoppats på. Meteorologerna hade ju sagt att det skulle bli varmt på Lördagen, men sedan skulle rejäl höstkyla komma in. Nu blev det aldrig särskilt varmt på Lördagen, men kylan kom och nu är definitivt sommaren över. I lördagskväll tog jag det bara lugnt, men i söndags fick jag för mig att jag skulle ut och fiska. Jag åkte ända till Parapeten in Helsingborg och försökte få lite sill. Jag fick ingen sill, men det gjorde inget för jag fick en fin torsk på ett knapp kilo. Det är inte precis vanligt att jag får det. Den blev till två fileer och panerades i mjöl. En mellanöl till det var underbart. Sedan kollade jag på tv. Carolina Klüft är fantastisk. Vilken idrottstjej hon är!

Ros till radion

Hej,

Jag vill inte bara klaga. Mycket av det som finns på radions P3 är bra också. Idag mådde jag riktigt bra när jag lyssnade på Anders och Patrik i "Starkt Material". Det är intelligent humor. Men sedan kom ju kvällspasset, suck. Anders är ju en legendarisk programledare och även Patrik är ju nästan det efter sina dagboksuppläsningar i Morgonpasset, från sina tidiga år på Uppsala universitet.

Skarpsill igen!

Jag har ägnat ytterligare lite tid åt att fundera på vad man skall göra åt skarpsillen. Förmodligen skulle, enligt mina undersökningar på Internet, Östersjön må bra av att skarpsillen decimeras med åtminstone 1000 000ton. Det är ju enorma summor. Om vi räknar med att 100gram skarpsill har 1000kilo Joule i energivärde. Ger 1 kg skarpsill 10000kJ. Det kan jämföras med 43000kJ för ett kg bensin. En miljon ton skarpsill skulle således vara jämförbart med 250 000 ton bensin. Nu gissar jag bara, men det borde ungefär vara lika med 250 000 kubikmeter bensin. Det är alltså enorma summor som simmar omkring och stör den ekologiska balansen i Östersjön.

Kärlek är svårt

Jag ringde upp den kvinnan som jag träffade i lördags, bara sådär, trots att vi sagt att vi inte skulle höras mer, för hon inte var redo för ett förhållande. Jag undrade egentligen bara hur hon mådde och om hon hade något kul att berätta. Då sa hon att jag var förmodligen den mest ointressanta personen hon hade träffat i Sverige, ja i hela världen och att hon överhuvudtaget inte hade något intresse av att småprata med mig. Det kändes faktiskt lite grand att höra det. Jag funderade sedan på hur jag själv skulle ha reagerat om jag var i hennes situation. Jag kom fram till att jag förmodligen inte skulle sagt som hon sa. Men jag vet ju väldigt lite om hennes erfarenheter.

Restaurangmat

Jag måste få lufta mina åsikter om svensk restaurangmat. Vi har under ett antal år blivit lärda att svensk restaurangmat skulle vara av mycket god klass relativt andra länder. Detta må vara sant, även om jag inte alltid själv märkt det. Men om vi tar bort relativitetsbegreppet kan jag bara göra slutsatsen att det är skit i allmänhet. Det är klart att det i Skåne, Göteborg och Stockholm finns elitkrogar med fantastisk mat, det är inte det jag vänder mig mot. Det är den stora massan i övrigt. I princip har ingenting hänt sedan pizzans och bearnaisesåsens intåg (förutom den vedervärdiga rätten "pizza med bearnaisesås"). Landsbygden är översållad med pizzerior som inte gör människoföda. Låt säga att snittpriset på en svensk hämtpizza är 60kr. Den består av mjöl, otjänlig prefab strimlad ost, kasserad konserverad skinka och tomatpuré. Helt ärligt alla ni som läser denna blogg; vill ni äta det? Det är ju vedervärdigt. Vad jag undrar är var merkostnaden för att ändra receptet till: mjöl, mozzarella, kokt högkvalitets skinka alternativt parmaskinka( beroende på vilken pizza man har tänkt sig göra. )? Kan det röra sig om 10kr pizzan? Det skulle jag gladeligen betala. Den konserverade skinkan inte bara smakar vedervärdigt, den ser ju för tusan vedervärdig ut.

Igår var jag och åt stek längs med E22 på "Sweden Rock Café". Har aldrig i hela mitt liv ätit något så segt. Jag kommer att hålla en lista på restauranger man inte bör besöka enligt mig.
Sweden Rock Café är etta på den listan.

Höst och ensam

Jag är 44 år och bor i en lägenhet i en småstad i södra Sverige. Det börjar bli höst. Det känns i alla fall höstlikt i luften. Klockan är 13 minuter i tio och jag är inte trött, jag är ensam och det är riktigt mörkt ute. Vad ska man se fram emot nu? På tv är det inget att se. Jag har just läst ut en bra bok. Det känns bara tomt. Det känns så sorgligt att gå ut klockan tio och ta en promenad ensam i mörkret som 44åring.

Tack gode gud för ett intressant arbete.

rötrester som gödning och fenoler

I våras lades det fram en doktorsavhandling på SLU uppe i Ultuna ( Levén, Lotta Anaerobic digestion at mesophilic and thermophilic temperature.) om rötrester som gödningsmedel och hur man på bästa sätt borde röta för att få hög kvalitet på rötresterna och gödningsmedlet. Jag är ingen vetenskapsman, men hennes studier visar att rötning vid en lägre temperatur än produktionsidealet ger en mer fullständig nedbrytning av fenoler och därmed en högre kvalitet på biprodukten; rötresterna. Det är viktigt att vi i branschen börjar kolla på alla vinklar av både intäkter, kostnader och miljöpåverkan. Det här är inte svart på vitt. För att nå högsta kvalitet på restprodukten och därigenom även minst miljöpåverkan, måste vi minska rötningstakten genom temperatursänkning från den produktionsideala temperaturen till en lägre temperatur. Å andra sidan klarar vi av att röta mer material vid den produktionsideala temperaturen och kan producera mer miljövänlig energi. Kanske är större anläggningar lösningen.

Avfall Sverige

Gamla renhållningsverksföreningen har bytt namn till Avfall Sverige. De kan ni hitta på http://www.avfallsverige.se/

De har även en kampanjsajt med Thomas di Leva i spetsen:
http://material.avfallsverige.se/

Virkesbrist

I Sverige och framförallt i södra Sverige står vi inför en virkesbrist. Sågverk, massafabriken, värmeverk etc vill alla ha vedråvara. När virket efter Gudrun och Per är upparbetat så kommer det att råda virkesbrist. Energisektorn kommer då att driva upp priser på vedråvara som massabruk och till och med sågverk inte kan betala. Därför är det viktigt att vi gemensamt försöker utnyttja vedråvara, övrigt organiskt material till energi. Detta kan till exempel kommuner bli bättre på att göra. Kommuner har ofta produktiv skog som inte sköts på ett effektivt sätt. Det finns visserligen forskning som visar att sådana skogar har stora naturvärden, inget tvivel om det. Frågan är bara vilka prioriteringar vi skall göra i samhället. Jag har inte svaret på den frågan, det har nog ingen.

Kvalitet i Radio

Vad händer med P3. Förr i tiden borgade det för en radioupplevelse för ungdomar, som innebar kvalitet. Idag är det flera program som är så pinsamt dåliga att jag vill stänga öronen. Tyvärr måste jag säga att det är främst produktionerna ifrån Göteborg som är så dåliga. Min första punkt är denna: Flera programredaktioner från Göteborg tror att bra radio är när programledarens personliga åsikter är det som ventileras, alternativt programledarens bästa kompisar. Trots att P3 i mångt och mycket är en nöjeskanal, får man inte tumma på så grundläggande journalistiska principer. Dessutom är det så himla urvattnade politiskt korrekta åsikter att det hela blir meningslöst.

Min andra punkt är kunskapsnivån på redaktionerna och programledarna. Det gäller svenska språket, allmänbildning, intervjuteknik etc. Snart sagt varje dag i flera av berörda program dyker det upp riktiga pinsamheter på dessa områden.
Det är klart att det finns riktigt bra program från Göteborg också, i alla fall ett: Christer.

Svarta listan är: Morgonpasset från Göteborg, Gör det själv, Kvällspasset

Slutligen; varför måste man ersätta ekot med fördumningsredigerade P3-Nyheter?

Kärlek eller inte

Den kvinna jag träffade i lördags, sa till mig igår att hon inte är redo för ett förhållande just nu. Det kan jag acceptera och förstå. Hon vill koncentrera sig på sitt barn och är dessutom rädd för att exponera sig känslomässigt. Det kan jag också förstå. Men hur beter man sig för att få en kvinna att vilja ta risken? Jag har aldrig fått en kvinna att vilja ta ”risken” med stort R. Jag försöker alltid vara mig själv, det är kanske det som är problemet. Jag vill inte vara någon annan än mig själv.

Skarpsill till miljövänligt bränsle

Har idag läst en del om tillståndet i Östersjön. Fet fisk som lax, strömming/sill, skarpsill och ål, som fångas i Östersjön får inte saluföras i andra Eu-länder är Sverige och Finland beroende på förekomsten av tungmetaller i fettet. Varför finnar och svenskar är mer tåliga än till exempel tyskar mot tungmetaller har jag inte funnit någon klarhet i. Kanske kan det bero på en stark lobbyorganisation som kallas för Yrkesfiskarenas Riksförbund. När det gäller ål och lax är det positivt att man inte får saluföra dessa i en mängd länder, deras bestånd är så låga att fiskestopp genast borde genomföras. När det gäller skarpsill är det en annan sak. Det är en fiskart som tack vare att det finns så lite torsk, har ökat markant senaste decenniet. Det i sig blir en ond cirkel, för skarpsillen äter torskrom och djurplankton. Om torskrommen äts upp blir det ännu färre torskar. Om djurplanktonen äts upp blir det fler växtplankton och växtplankton faller så småningom till botten och konsumerar syre, vilket gör att ännu färre torskyngel överlever.
Därför diskuteras det nu att börja skyddsfiska på skarpsill.
Det är vällovligt, inte bara på grund av ovan angivna skäl, utan också därför att gör man uttag på skarpsill i mängd så kommer också mängden tungmetaller att minska i Östersjön, så länge man inte dumpar fisken tillbaka.

Vad skall man göra med 10 000-tals ton med Skarpsill som är otjänlig som människoföda? Mata minkar? Knappast!
Mitt förslag är att fylla bergrum med dem och sedan röta dem till gas. Anta att man fyller en gammal gruva med Skarpsill, tillsätter rötningsbakterier och tillsluter toppen och samlar upp gasen. Detta kommer att kunna förse en mängd bilar med gas, alternativt kraftvärmeverk med gas. Detta är en smidig väg, till skillnad från att torka fisken och elda den. Tänk på det i alla fall.

Media

Vad är det som händer i Sverige egentligen? Det går inte en dag utan att de homosexuellas situation skall stötas och blötas. En stilla undran jag har är: Har inte homosexuella det bra i Sverige? Jag känner, trots att jag är en medelålders svensk man, inte någon som är homofobisk. Jag känner inte heller någon homosexuell, som är öppet homosexuell. Ändå verkar det som om homosexualitet är samhällsdiskussionen som måste drivas före alla andra. Igår när jag lyssnade på P3’s dokumentärprogram ”P3 Dokumentär” som i allmänhet är väldigt bra. Gick de igenom Maria Gripes barnböcker ur ett genusperspektiv. Böckerna i fråga var ”Tordyveln skymmer stenbänken”-serien. Jag tror helt ärligt att jag som heterosexuell har större problem med relationer, än de flesta homosexuella. Men inte tusan är relationsproblem i allmänhet någon större samhällsdebatt? Under denna sommar kan man inte som radiolyssnare, eller mediekonsument i allmänhet, tro annat än att de homosexuellas situation i Sverige är vedervärdig och att ansvaret vilar på mig och alla andra vita män över 35års ålder med heterosexuell läggning. Ska jag vara helt ärlig, så kan jag säga att jag är helt ointresserad av frågan och vill inte höra ett ord till om den. Jag behandlar andra människor med respekt oavsett om de är homosexuella eller inte.
När jag har tid och inspiration skall jag skriva om vad jag tycker om P3’s totala fördumning. Jag menar att det inte är ett medvetet val, utan att det är personalpolitiken som är problemet.

Date

I helgen har jag varit på date i Eslöv. Jag svarade på en annons i Sydsvenskan som en asiatisk tjej hade satt in. Vi bestämde att vi skulle träffas hemma hos henne. Hon hade varit gift med en svensk kille som hade lämnat henne och deras son för en annan kvinna. Hursomhelst så hade vi trevligt och jag berättade om mitt jobb, efter att hon frågat om vad jag arbetade om. Efter middagen så sa hon att hon var tvungen att hämta sin son, då han tydligen fått en plötslig öroninflammation. Vi bestämde att vi skulle höras om eventuell fortsättning.

Bakterier

Tänk vad nyttiga bakterier är. De flesta människor tycker att de dåliga, men egentligen är bakterier bra. Utan bakterier skulle många reningsverk inte klara av sina åtaganden (att rena vatten), det är nämligen bakterier som står för nedbrytningsprocessen, och omvandlar näringsämnen i flera steg så att det är möjligt att få tillräckligt rent vatten. Det är också bakterier som svarar för rötgasproduktionen. Rötgasen är nämligen en biprodukt av reningen.

Kol i olika former

Produktionen av rötgas och deponigas ökar hela tiden i Sverige. Det som många människor tycker är förkastligt och äckligt. Kan med hjälp av modern bioteknik bli något så miljövänligt som förnybar energi.

I varje exkrement av vilket levande djur som helst finns det mestadels kol. Kol som går att förbränna på det ena sättet eller det andra. I många u-länder där det är ont om ved, samlar man torkad dynga och eldar med detta. Det är i princip det samma som vi gör i Lundåkra reningsverk, fast vi rötar slammet till metangas (kol i annan form), som senare kan hanteras på ett rent och snyggt sätt.

Rötgas

Hej!
Jag heter Frank Bonnevie och är 44 år (född 1963). Jag arbetar på Tekniska nämnden i Landskrona med Deponigas/rötgas-frågor. Detta är mitt första inlägg i denna "blogg" som kommer att handla om mitt liv, rötgasfrågor etc.

Biogas är beteckningen för den gas som bildas vid rötning av organiskt material. Rötning innebär att det organiska materialet bryts ned utan tillgång på syre. Restprodukten från nedbrytningen blir biogas, som framför allt består av metan och koldioxid. Det är således ett viktigt arbete att ta vara på metangasen och använda denna som energi. Reningsverk i världen står för 4% av resultatet av växthuseffekten och det beror på att metangasen är en mer potent växthusgas än koldioxid. Man behöver inte bara röta reningsverksslam, utan också deponimaterial.