En arbetskamrat som är sportfiskare berättade den mest besynnerliga historien som jag måste ha missat när den var aktuell i våras. EU har enats om en bevarandeplan för ålen. Ålenbestånden är idag så låga att de bara motsvarar 1% av vad de en gång var. Ett av problemen är tydligen att glasålar (ålyngel) fiskas upp i atlanten när de är på väg från sin födelseplats i Sargassohavet till Europa, främst av spanska, portugisiska och franska fiskare. Dessa glasålar säljs sedan som delikatesser. Jag har ingen åsikt om det verkligen det som är problemet, men jag vill ifrågasätta bevarandeplanen om den byggs på den problembeskrivningen. Planen går nämligen ut på att låta samma rovfiskare fiska upp ålynglen och sedan köpa upp fångsten för att medelst flyg eller biltransport frakta upp dem till Norden och släppa ut dem! Detta är ju vansinnigt! Låt ålarna simma upp själva och förmå fiskarena att sluta fiska. Vem vet vad detta betyder för ålens orienteringsförmåga att hitta tillbaka till Sargasso? Bevarandeplanen har ytterligare några bisarra inslag. Totalt fiskestopp på ål har införts i Sverige. Med ett undantag; de yrkesfiskare som har ål som huvudfångst.
”Från detta förbud kan också undantag medges för de fiskare som har en betydande del av sin inkomst från ålfiske.” citat Fiskeriverket.
Detta innebär så klart att förbudet blir ett stort slag i luften, då långt över hälften av all ål som fångas, fångas av just denna kategori ålfiskare. Summa summarum, EU lägger ner stora resurser på att fortsätta låta rovfiske pågå i Biscayabukten för att sedan frakta upp ålen till svenska yrkesfiskare som skall fiska upp dem i ett senare skede. För detta måste sportfiskarna, avstå från att fiska. Ridå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar