Vad händer med Sverige?

Sverige går inte att känna igen. I alla fall inte i media och det är det uppväxande släktets fel. När unga  journalister tar ord som "Plus-jobb" på allvar och inte som något som skulle kunna förekomma i en roman av George Orwell, eller när endast ett mycket litet antal journalister kritiskt bedömer Margareta Winbergs åsikter om kamelherdar (Hon menar att urgammal kamelherdekunskap är lika relevant i dagens Sverige som till exempel matematik), som rätt och slät vanvettiga, vet man att något är fel. Vad har det sunda förnuftet tagit vägen? Varför talar inte politiker klarspråk? Mitt svar på den frågan är att det unga mediesverige har för stor makt. Jag satte morgonkaffet i halsen en dag när jag hörde Bromöllas kommunalråd ansättas av en frenetisk journalist i radion. Felet han gjort var att Bromölla beslutat sig för att bokföra kostnader och intäkter av invandring. Men för alla gudars skull; det är hans jobb. Detta fick mig att bli mörkrädd. Är det så att vi av politiska skäl inte håller koll på vissa av våra gemensamma kostnader? För att inte bli uppspårad av maffia väljer jag inte att kommentera det hela med mer än följande uttalande: Socialdemokratiska kvinnoförbundet har mycket att stå till svars för.

Är det den svenska flumskolan som har gjort svenska journalistkåren till en sådant liktänkande, okritiskt och meningslöst skrå?