Liv Strömqvist

Tack gud för att Liv Strömqvist finns! Ingen kan som hon, rikta kul, saklig och jävligt frän kritik mot gubbslemsväldet (alltså bland annat jag själv). Satir och sarkasm är en svår konst, som väldigt få klarar av. Hon lämnar inga blottor i sina resonemang, man kan inte klänga sig fast i halmstrån av osaklighet när hon lägger fram sina teser; som vit medelålders man blir man humoristiskt avklädd och man skrattar åt det.

Hon kontrasterar å andra sidan väldigt mot många kollegor i samma gebit.

Hur ska man välja rätt gran ur miljösynpunkt?

Nu så här på sluttampen av julruschen, står många familjefäder inför problemet med grananskaffning. Med dagens miljömedvetna ungdom, kan det vara problematiskt för familjefadern att komma hem med en gran av tvivelaktigt ursprung till tonårsdöttrarna.

Därför finns det olika saker att tänka på:
1. Välj bort granar från Borneo och Sydamerika (är granen märkt med "Rainforest Alliance" går det bra ändå.).
2. Välj "Kravmärkt"
3. Om möjligt välj granar som producerats i PEFC-certifierad skog. Dock får inte julgranar PEFC-märkas.
4. FSC-märkning av julgranar kommer att fasas ut. Men hittar du en FSC-märkt gran, så köp den!
5. Köp gärna lokala granar av lokala föreningar; det minskar transporter, det är oftast röjningsgranar och har därmed inte odlats intensivt med konstgödning och pesticider.

Skogssverige har en sida om julgranar: http://www.skogssverige.se/skog/jul/granmiljo.cfm?sid=11

Skogssverige om julgran

LRF håller kurs i Billeberga om gårdsbaserad rötgas.

Det är inte helt omöjligt att någon av oss dyker upp på nedanstående event. Skulle vara kul om man kunde få "tjöta" lite rötgas och deponigas med intresserat folk.


Kurs i Billeberga

Dagens ungdom och Lussenatta

jag måste säga att det är med en liten tår i ögonvrån jag noterar att en ungdomstradition är på väg att försvinna. En tradition som gått från gamla generationer av unga till nya generationer av unga i mer än ett millennie: att vara stökig på natten mellan 12 och 13 december.

En liten kort förklaring: Natten mellan den 12 och 13 december/enligt tidigare kalendrar midvintersolståndet, var ungdomens natt. En natt då man skulle vara stökig och detta är en tradition vars begynnelse ingen känner, den kan alltså vara flera tusen år.

När jag var ung, så spelade det absolut inte någon roll vilken veckodag som inföll den 13de. Man skulle dricka starksprit och glögg och hålla sina lärare vakna.

Eftersom vi har två pryoelever på reningsverket i två veckor innan jul, förväntade jag mig sen/tidig påhälsning av drucken ungdom. Ingenting hände i hela Landskrona, staden har nog inte varit så lugn sedan midsommardagen 1994. Ingen av mina arbetskamrater har hört av något skrän överhuvudtaget.

Våra pryosar Rustan och Margareta säger sig inte känna till denna tradition överhuvudtaget.
Det är klart att det inte är bra med stökerier, men ibland så skall traditioner bevaras för traditionens egen skull.

Sossarnas kriskommission

Jag måste säga att jag blir bestört när man förstår hur lite tongivande företrädare för vårt största svenska riksdagsparti förstår av verkligheten. Morgan Johanssons kriskommission har inte fattat någonting. Bensinskatt kan inte ha berört särskilt många väljare söder om Ljungan, det är i alla fall min känsla. Jag själv är storkonsument av drivmedel och det påverkade inte mig ett dugg. Att tro att småsaker som kriskommissionen lagt fram i sin "faktarapport" är problemet visar på att man inte lever ibland "verklighetens folk".
Att man inte tror att väljare tänker, verkar vara sossarnas stora fel. Förmögenhetsskatten är ju bara dum, som den presenterades, det fattade folk och drog öronen åt sig, oavsett om man skulle betalt den skatten eller inte.

Uppenbarligen har både Mona Sahlin(människa, var titeln viktigare än politiken?) och Urban Ahlin begripit hur det ligger till. Synd att det inte stridit för det....eller var det tur? Eller trodde Urban Ahlin att personalen på amerikanska ambassaden hade rösträtt i Sverige?

Dock ska det sägas att detta var första rapporten från Kriskommissionen och som fått namnet "faktarapport". Det kommer kanske mer intressant längre fram.

Sahlin och Ahlin på väg ut....Morgan Johansson och kompani på väg in? Jubla månde regeringen?

Flickor presterar bättre i skolan än pojkar

Detta kom inte precis som en chock. En utredning har visat att flickor är bättre skolelever än pojkar och att avståndet mellan könen ökar. Det som är förvånande är att polletterna trillar ner först nu. Som före detta expert på manlig ungdom, småpojkar och svensk skola; kunde jag tidigt konstatera att det som beskrivs som problem för flickors prestation(krav), är en förutsättning för pojkars prestation(krav). Det må så vara att jag inte har någon som helst vetenskaplig grund än mina egna erfarenheter, men faktum enligt mig är, att litar man på manlig ungdoms inneboende motivation att förkovra sig i matematik, så blir det inte mycket gjort.

Svensk skola är idag helt uppbyggd till flickors situation; pedagogiken är helt och hållet anpassad till teorier som uppenbarligen passar flickor, 90% av lärarkåren(fakta?)är kvinnlig etc.

Det verkligt skrämmande är dock detta: Flickorna drar inte ifrån pojkarna genom flit; de drar ifrån pojkarna eftersom de inte försämras lika mycket.

Monica Gunne

Ps
Själv fick jag lära mig var de stora åarna i halland heter och det har jag ofta nytta av i bilen då jag kan visa mig på styva linan för medresenärer.

Jag kandiderar till ordförandeposten

Härmed tänker jag tillkännage min kandidatur till Socialdemokratiska Arbetarpartiets ordförandepost. Jag har av födsel och ohejdad vana blivit och förblivit socialdemokrat; en riktig gråsosse är jag. Jag har haft stor respekt för alla socialdemokratiska partiledare (utom Olof Palme, då jag aldrig förstod vad han sa).

Jag vill dock varna alla partivänner som har tänkt stödja min kandidatur. Jag har som princip att politik går ut på två saker: Ideologi och kommunikation av den ideologin. Jag vet att det kan låta gammaldags, men eftersom jag har starka åsikter om det mesta, har jag svårt att anpassa dem till vad folk vill att jag ska tycka. Jag vill sträcka mig så långt som att, det är mina och mina partivänners åsikter om hur detta landet skall styras, som väljarna skall få ta ställning till och inte tvärt om. Jag förstår att detta ligger mig i fatet!

I övrigt vill jag driva en politik som är relevant för stora delar av befolkningen och den politiken skall vara ett alternativ till övriga partier. Överst på min dagordning, står det att alla människor har lika värde och skall ges i så stor utsträckning som möjligt, likartade möjligheter från födsel. En paradox till detta är att vi också måste ge föräldrar möjlighet att ta ansvar för sina barn och deras välbefinnande. Vi måste också ge människor möjlighet att själva utveckla sina liv i de riktningar de vill. Ett samhälle måste ha sådana drivkrafter, annars kommer vi inte att ha den dynamiska ekonomi som vår välfärd kräver. Vi ska vara ett parti FÖR alla som tycker som vi, det inkluderar minoriteter och större grupper. Som del i en minoritet ska man kännas sig välkommen att diskutera små OCH stora frågor, lika välkommen ska en vit medelålders man(som jag) känna sig. Detta är komplext och det faktum att jag är beredd att dö för att en homosexuell kvinnas rätt att leva det liv hon vill, får inte överskugga andra politiska debatter som är relevanta för andra delar av befolkningen (läs socialdemokratiska kärnväljare). De falanger inom partiet som tycker att jag är gammaldags, får gärna bryta sig ut och bilda ett systerparti. Det har jag inte något emot; vi har som parti kanske haft för stor omfattning av ideologi. Som syskonpartier kan vi säkert samarbeta i de allra allra flesta frågor, men vi kan ha lite olika profil. Dock vill jag att det parti jag ska företräda behåller namnet Socialdemokratiska Arbetarpartiet SAP. Ett förslag till namn på ett utbrytarparti skulle kunna vara: Socialdemokraterna Animal Farm SAF. (Det var bara ett förslag Margareta och Jytte!)

Vi ska vara ett arbetarparti och vi har under större delen av vår existens som parti, varit det enda arbetarpartiet. Idag har vi fått seriös konkurrens om det epitetet. Ett arbetarvänligt parti, måste driva arbetarvänlig politik och jag är osäker på om vi de senaste 30 åren har genomfört några arbetarvänliga förslag på eget initiativ. Med risk för att svära i kyrkan, hävdar jag att det ska löna sig att arbeta. Dock måste ju göras avvägningar mot välfärdsbehoven och i vilket skick statsbudgeten är.

Jag har för avsikt att driva en rättvis fördelningspolitik, som inte bara är symbolpolitik. Förmögenhetskatt är verkligen fördelningspolitik i sin renaste form, men på det viset jag fick förklarat för mig hur en återinförd förmögenhetsskatt skulle kunna se ut, kan jag inte se någon som helst vits med ett återinförande. Fördelningseffekten är minimal och de verkligt rika kom undan i alla fall. Dessutom har jag pratat med flera duktiga nationalekonomer som menar att förmögenhetskatt är rent kontraproduktivt. Man får alltså mindre pengar i statskassan med förmögenhetsskatt än utan. Med de utmaningar som svensk välfärd står inför, har vi inte råd att slänga bort pengar på vettlös ideologi. Ett förslag till att fördela mer pengar från den rika delen av befolkningen till andra grupper skulle kunna vara att minska progressiviteten i skatten på arbete. Det skulle kunna innebära att mer lönearbete skulle förekomma i de högsta inkomstklasserna och därmed fördela mer pengar till andra grupper.

Jag tror att Sverige måste föra en trovärdig och konsekvent utrikespolitisk linje. Breda parlamentariska lösningar är av vikt. När det gäller utrikes och säkerhetspolitik, kan vi inte kohandla med andra partier om avsikten med kohandeln bara är att vinna val. Vi måste framstå som ett ansvarstagande parti.

Jag tror på att vi måste förändra det fotavtryck som vi människor sätter här i världen. Vi måste bli mycket lättare på foten. Det är dags att Socialdemokratiska Arbetarpartiet, biter i det sura äpplet och diskuterar detta förutsättningslöst. Vi kanske måste satsa tusentals miljarder på omställningar i detta landet och dessa omställningar kanske är väldigt smärtsamma för många av våra kärnväljare (Man får gärna bo i Norrland, men inte till priset av att Bangladesh läggs under vatten). Men då får vi bedriva opinionsarbete, ni vet, det vi gjorde INNAN andra världskriget. Återigen, vi kanske inte är ett parti som kan tala för lika stora delar av befolkningen som vi gjorde för trettio år sedan. Världen kanske är så komplex att man inte kan formulera en politik som passar 45% av befolkningen.

Med vänlig hälsning

Frank Bonnevie (partibok 3459)


DN

SVD

aftonbladet

Expressen

SVD

Aftonbladet

DN

DN

SVD Ledare

SVD

Rödgrön problematik

Det verkar som om ompositioneringen av Moderaterna har ställ till det rejält för socialdemokratiska och miljöpartistiska partistrateger. Jag skall återkomma till detta, men först några ord om vad framgångsrik opposition är.

Opposition betyder motsatsförhållande och i politik innebär det; ett alternativ.För en framgångsrik opposition krävs det att man kan presentera en trovärdig och attraktiv väg framåt.

I svensk politik klev moderaterna, tack vara den nya moderata ledningen rejält åt vänster, i sin retorik. Visst klev också politiken åt vänster, men framförallt handlade det att avdemonisera en borgerlig politik och det måste man säga att det lyckades. Det stod klart för svenska folket att det inte skulle innebära någon nedmontering av välfärdsstaten med ett borgerligt styre. Detta har dock inte något att göra med lyckad oppostionspolitik, man måste nämligen också formulera ett alternativ som skiljer sig från motståndaren och då helst en lösning på de problemformuleringar som samhället kan enas om. Det var detta som alliansen lyckades göra och fortfarande lyckas göra. Därför vinner de valen.

Det rödgröna alternativet står helt handfallna! Man har idag en politik som i det stora hela bara har anpassat sig till regeringens politik. Man förhåller sig alltså hela tiden till någon annans linje. I det stora hela kan man sammanfatta de rödgrönas politik som att man tagit regeringens budget och pyntat den med lite rött och grönt. Man beskriver det rödgröna pyntet som skillnaden mellan ett samhälle präglat av "den järnhårda lönelagen" och en uppnålig utopi.

För man opposition på det viset, så visar man inte på någon trovärdig, attraktiv och alternativ väg framåt. Då röstar väljare på orginalet! Alternativet är, som jag också tidigare har skrivit, att radikalisera sin politik. Men då vinner man troligen inte heller några val, för då får alliansen 100% av medelklassen. Man får helt enkelt vänta på att makten har korrumperat Alliansen lika mycket som den korrumperade Socialdemokraterna och till exempel Tories i Storbritannien. Först då kan man börja vinna val igen.


SvD

DN debatt

Guidos, Partille Johnnies och Täbbs

Äntligen har vi fått ett namn på en av de mest humoristiska inslagen i den svenska kulturen: Robert Laul.

Det är så klart segmentet strax ovanför de tatuerade hundägarna i tjugoårsåldern och straxt nedanför Patrik Ekwall. Det är personerna som är tatuerade fast med designade t-shirts (Bevara mig från alla dessa trettioåriga män med tshirt-decolletage). De är beviset för att fördummningen har nått medelklassen totalt. Problemet är att dessa individer tar sitt liv på alldeles för stort allvar och detta i sig är en extrem paradox. De jobbar väldigt hårt på att leva liv som gör väldigt liten skillnad för världen och tar detta på väldigt stort allvar. Robert Laul är ett utmärkt exempel! Han tror på allvar att; han är en journalist, att hans bevakning av Lars Lagerbäck har varit viktig för demokratin. Men vad gör det om hundra år, när allting kommer kring.

Men som Martin Aagård skriver i sin krönika(länk nedan), är ju också den ogenerade smaklösheten också denna subkulturs adelsmärke, fan vet om inte Ekwall platsar i alla fall.

Täbbs och Partille Johnnies

Blått bias i media? Kyss mig i arslet!

Plötsligt inför den skrämmande insikten att förlora två år i rad mot en enad borgerlighet, vänds frustrationen mot media och den bild de målar upp av det rödgröna samarbetet. Jag vet av egen erfarenhet att media är emot mig och de mina i alla frågor. Sedan när skrevs det något positivt om Landskrona Bois? Det tror fan att det aldrig blir en storklubb av Landskrona om alla journalister ser oss som invandrarhatande arbetslösa varvsarbetare; Jmf multikulturella Malmö FF med Messias Zlatan och den traditionsrika gamla mjölkkossan i Helsingborg, med ett lyckligt femtiotalsskimmer kring sig. Anledningen till att det skrivs mycket och positivt om MFF och HIF beror på att det är två bra lag med mycket positiv energi kring sig. Det kan man inte säga om Landskrona och Landskrona BOIS. De rödgrönas period i opposition har verkligen lämnat mycket att önska; man har tagit varje tillfälle att måla in sig i hörn efter hörn (Östros - för lite och för sent, Mona Sahlin som ville bli bilfabrikör etc), det är väldigt snyggt att måla golvet, tills man måste förstöra målningen med en reträtt. En alternativ liknelse är bergsklättring, det gäller att välja rätt väg för att nå toppen, för börjar man en för enkel klättring är risken att man har kommit på en led som är så svår att man aldrig når toppen, utan är tvungen att börja gå nedåt för att börja om.

Saken är den att de rödgrönas valmanifest är en blek kopia av orginalet, kombinerar man det med den ilskna retoriken och kontrasten mot den lugna retoriken från regeringen, så blir det inte förtroendeingivande. Antingen så tonar man ner kritiken och börjar en mödosam omformulering av problemformuleringarna, eller så måste man radikalisera sin politik.

För övrigt så kan jag inte säga att jag tycker att media är särskilt högervriden. kom ihåg de riktade reportagen mot moderater i Uppdrag granskning 2002, Ekoredaktionen kan knappast heller ses som särskilt höger och Aftonbladet är i princip en filial till Socialdemokraternas kampanjhögkvarter. Men även dessa medier får det svårare och svårare att bedriva journalistik med hjärtat till vänster, med en så hopplös opposition som vi har för tillfället. Man ska också komma ihåg mediestormen kring förändringar i a-kassa och sjukförsäkringar och hur det var när dessa skedde. Massor av "exempel" fanns i medierna och förekommer fortfarande. Det är allstå väldigt enkelt för en journalist att skriva "bra text" genom att använda sig av exempeljournalistik. Men den svenska vänsterhegemonin inom journalistkåren har kanske gjort att vänsterjournalistik är norm och brott mot den normen är smärtsamt för vissa.

Den allierade journalisten


Kommentar



SVD

Hitlermustach på valaffischer

I dagens nätupplaga av DN, hävdar Jonas Thente att historieundervisningen är ett moras. Hans lilla inlägg är något oklart, men man kan tolka det som om han tror att Bohman och Adelsohn har varit svenska statsministrar. Jag kan bara hålla med om att svenska historieundervisningen/samhällskunskapsundervisningen är ett moras.

Dock tog han upp en kul idé; att måla hitlermustascher på politiker. Rent utseendemässigt är det en politiker som liknar hitler mer än någon annan i svensk politik: Mona Sahlin.

Jämför gärna!

Hitler

Thente

En milstolpe i svensk ekonomisk politik har passerats i veckan.

Denna veckan har kronans värde mot Euron stigit såpass mycket att en euro är nu värd under SEK9,2,-

Detta är första gången i modern historia där den svenska valutan återtar ett fall efter en ekonomisk kris; vore den inhemsk eller internationell. Svensk penningpolitik har sedan 60-talet gått ut på att parera en undermålig inflationistisk finanspolitik, vilket resulterat i skyhöga räntor, devalveringar och slutligen ett frisläppande av den svenska kronan 1992. Den politik borgerliga och framförallt socialdemokratiska regeringar förde under 1970 och 1980 talet, drev landet mot kostnadskris efter kostnadskris. Det skall påpekas att det var Regeringen Bildt som bröt med den inflationistiska politiken. Regeringen Bildts stenhårda men fruktlösa försvar av kronan, var ett tecken på att en ny tid var kommen. Sparpaketen som dåvarande regering lyckades knåpa ihop och därtill nå en bred parlamentarisk uppslutning kring är andra exempel. Man bör notera att oppositionsledaren Ingvar Carlsson, avbröt förhandlingarna om ett sista sparpaket och man kan anta att detta var ett politiskt taktiserande av en enda anledning; det kommande valet 1994.

Grundproblemet var alltså (förutom fastighetsbubblan) att Sverige haft en inflation avsevärt högre än de stora handelspartnerna.

Därefter fanns det en bred enighet om att riksbankens mål skall vara att hålla inflationen rimlig. Det har varit en gåta för mig att förstå varför svensk köpkraft, BNP, levnadsstandard inte har varit bättre än vad den är, relativt andra länder: Storbritannien, Danmark, Irland, hela Sydeuropa och ett antal andra länder också. Frågan var nog felställd! Frågan borde varit; Hur kan dessa länder ha såpass bra köpkraft och BNP och hur kan de ha höjt sin levnadstandard såpass mycket? Svaret är att det kan man, men man måste betala för det sedan.

Idag har kronan hämtat sig efter senaste finanskris, BNP växer och ekonomin är tillbaka på nivåer som rådde 2008. Nu gäller det att hålla nere inflationen, så kommer folk att få jobb och staten skatteintäkter!

kronförstärkning

Exportväxt