Tack gud för att Liv Strömqvist finns! Ingen kan som hon, rikta kul, saklig och jävligt frän kritik mot gubbslemsväldet (alltså bland annat jag själv). Satir och sarkasm är en svår konst, som väldigt få klarar av. Hon lämnar inga blottor i sina resonemang, man kan inte klänga sig fast i halmstrån av osaklighet när hon lägger fram sina teser; som vit medelålders man blir man humoristiskt avklädd och man skrattar åt det.
Hon kontrasterar å andra sidan väldigt mot många kollegor i samma gebit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar