Fiskbranschen, ett bondfångeri

Det händer att jag går till fiskaffären. Det finns till exempel ingen bättre tid på året än när det finns möjlighet till att frossa i rökt sjurygg. Det är billigt och väldigt, väldigt gott. Dock är det inte säsong för dessa underliga fiskar än. I lördags tänkte jag att jag skulle äta fisk till middag och utanför fiskaffären möttes jag av en annonsering där det stod ”Liten hälleflundra 129kr/kg”. Det var billigt tänkte jag och frågade om den var färsk. Ja sa de, den kommer från Nordnorge. Så jag köpte filén och tänkte mig att äta den med potatis.

Väl hemma efter att jag hade panerat och stekt filén, så skulle jag ta en smakbit. Men den fisk jag hade i munnen smakade inte alls som en hälleflundra. Den smakade något annat. Min första tanke var att jag hade fått fel fisk i disken. Hursomhelst, idag på lunchen gick jag till fiskaffären och skulle reda ut vad det var jag köpt. De svarade då att en Liten hälleflundra inte är någon hälleflundra? Men kära nå´n svarade jag spydigt. En liten hälleflundra är väl en liten hälleflundra? Nej sa de, en liten hälleflundra är inte en hälleflundra, den är bara kusin med hälleflundran. Det är en annan art! Men tänkte jag, vad kallar ni då en hälleflundra som inte är stor? Det svarade de inte på. Jag var helt perplex och lunkade tillbaka till jobbet. Och nu har jag inte kunnat lämna det hela därhän. Efter sökning på Internet har det framkommit att: fisken egentligen heter Blåkveite och säljs under en hel mängd olika namn; hällefilé, filé av liten hälle, hällefisk och liten hälleflundra. Denna falska marknadsföring är dessutom sanktionerad av Fiskeriverket och Livsmedelsverket, vilket inte förvånar mig det minsta när det gäller fiskhandeln. Ett vetenskapligt mått på skillnad i smak är fetthalten i fisk. En fisk som har fetthalten 3gram per 100gram (Rödspätta) smakar helt annorlunda än en fisk som har 11gram fett (Lax). För att då åskådliggöra det hela: Liten hälleflundra har 14gram fett och riktig hälleflundra har 4,5gram. Det är alltså inte ens i närheten!
Detta är fullständigt typiskt för fiskbranschen. Detta är långt ifrån första eller sista gången man medvetet försöker lura kunder. För det är medvetet! Jämför bara med om man hade valt att kalla den i Sverige icke förekommande fisken för; Mindre hälleflundra, än för Liten hälleflundra. Då hade förväxlingsrisken minskat betydligt. Men varför kallar man den inte för sitt riktiga norska namn; Blåkveite? (svaret är att man vill lura folk att köpa fisken).