Mina nya grannar

Jag är inte särskilt rädd för nya smaker, men på något vis är jag ändå väldigt traditionell. Till exempel blir jag röd i ansiktet och får gåshud när det serveras nästan bortglömd husmanskost. Senast var idag när jag fick kålpudding med potatis och lingon. Men igår så gjorde jag mig ett ärende in hos grannarna, mest för att se hur de hade det. Man har ju lite fördomar om hur det skulle se ut, med avantgardistisk design. De hade minsann försökt, de hade nämligen målat hela lägenheten i vitt. Även de lackade träfärgade listerna och dörrarna i äkta fanér. Det såg inte så bra ut. Men jag sa ändå att det var fint och om de hade någon färg kvar så borde de stryka på några lager till, då skulle det se ännu bättre ut. Men nu till maten. De kokade något som jag tyckte såg ut som gröt, men som kallades för cocos. Själv tyckte jag att det smakade som gröt. Tydligen var det gott med lite kryddor (som jag aldrig hade hört talas om) och citron. Där ser man. Jag skall leta reda på något recept på det där. Sedan gick jag. Jag brydde mig aldrig om att kika in på deras toalett.