fredag 25 april 2008

Reine Brynolfsson

Jag har som skåning en kärlek till Ernst-Hugo Järegårds livsverk. Han har lämnat ett tomrum efter sig på den svenska scenen. Ingen kunde som honom, spela över och ändå komma undan med det. Det blev alltid bra, för man var så fascinerad av honom att man inte kunde sluta se på det ansiktet och den galenskap som alltid lurade i ögonen. Kommer vi överhuvudtaget att få se något liknande i Sverige? Efter att ha ägnat en stunds tankar åt Reine Brynolfsson, så tror jag att vi kommer att göra det. Han är inte särskilt omskriven om man jämför med Skarsgård, Nyqvist, Lassgård eller ens Henriksson, men han spelar skiten ur alla dessa. Kanske med undantag av Henrikssons radioteater, så är han genomgående bäst. Henriksson har sin fantastiska röst, men Brynolfsson har allt annat. Dessutom tror jag att Brynolfsson kommer att bli bättre och bättre med åren. Jag menar inte att Brynolfsson skall bli som Järegård, utan att han kommer att bli lika fascinerande att se.

länk

Inga kommentarer: