Nu har en statlig utredning slagit fast att staten har ansvar för medborgarna men ändå inte. När jag drar mig till minnes hetsjakten på socialdemokratiska regeringens handlingar och avsaknad av handlingar efter tsunamikatastrofen, så slår det mig hur totalt onyanserat det hela var. Det var tv-inslag efter tv-inslag om familjer i högönsklig välmåga som fått sova lite obekvämt några nätter och hur fruktansvärt det var att inte svenska staten omedelbart flög dem hem till Sverige. För det var i stort sett det som var problemet. En mängd svenskar som inte kom hem till Sverige omedelbart. Regeringen hade inte kunnat stoppa någon Tsunami, ej heller hade de kunnat rädda några liv. Det var rent ut sagt patetiskt att se familjefäder och mödrar lämna över ansvaret för sina familjer till Laila Freivalds. Dessutom när det inte fanns något att klaga på, mer än knöliga sovplatser och svettlukt.
Svenska staten (av vilken jag anser mig vara en del) kan inte ta ansvar för alla medborgare på alla platser runt hela jorden. Dock är det ju sympatiskt om vi kan hjälpa medborgare i trångmål. Men det kan inte vara en rättighet likt maxtaxa på dagis. Att sedan på allvar jämföra Sveriges evakueringskapacitet med Tysklands och Italiens är inte precis rättvist. Först och främst vill jag lägga ansvaret för...låt oss säga skavfötterna och svettlukten, som svenska medborgare utsattes för, på den enskilde individen, eller den enskilde individens målsmän. Men också har resebyråerna ett ansvar att ha lurat ut "den svenska kusinen från landet" i den stora världen. Att dessa sedan skyller oredan på staten, är skamligt.
Men min huvudpoäng är: är du på andra sidan jorden, så får du gilla läget som du satt dig i.
länk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äntligen någon som uttrycker precis min uppfattning i frågan! Jag tycker även Estoniakatastrofens hantering fick oförtjänt mycket skit i pressen och känner personligen människor som verkar skylla allt på socialdemokraterna och Mona Sahlin. Båda dessa katastrofer är exremt ovanliga situationer och i stunder som dessa bör man lägga partipolitiken och gammalt groll åt sidan. Därmed inte dsagt att vissa uttalanden och beslut varit korkade. Men även politiker är människor och jag tror inte för en sekund att Mona Sahlin eller någon annan politiker underskattat de anhörigas förlust. Vad som däremot är förvånansvärt är att de som ropar högst efter statligt ansvar i katastrofsituationer är folk som är så helvetiskt rädda för att betala skatt.
/Penny
Hej Penny
Jag är inte lika snabb att dra kopplingen att skattesänkningsivrare och tsunamikritiker är samma personer. Jag tror att mycket är mediernas fel i att piska upp en stämning. Att sedan Alliansen gjorde sitt bästa för att exponera persons arrogans hör egentligen bara till spelets regler och kanske var berättigat. Det intressanta i det fallet är ju att Persson försöka dölja vad han och sina närmaste faktiskt hade för sig.
Jag är inte så påläst om Estonia katastrofen och hur räddningsaktionen gick till. Så vitt jag vet så stod väl alla tillgängliga resurser till buds och gjorde också ett gott jobb. Finska, estniska och svenska räddningsaktioner.
Men sedan så finns det folk som ser konspirationsteorier i allt och skall vränga på detta tills f
världen går under.
Tack för ett trevligt inlägg.
Skicka en kommentar