Lotta Gröning skriver goja.

Råkade läsa Aftonbladet idag, och mina ögon fastnade över en kommentar som Lotta Gröning skrivit om Vin & Sprit AB-försäljningen. Hon är kritisk till försäljningen av "Vin & Sprit" och avslutar kommentaren med orden "Det är sannerligen inte lätt att vara folk när vi stämplas som ekonomiska idioter. Nu undrar jag vad vi är för att privatisera nästa gång? Vattenfall kanske?" Det är verkligen möjligt att jag är en idiot när det gäller ekonomi, för jag fattar inte vad hon menar. Hon skriver att Pernod Ricard visste vad som krävdes för en försäljning, nämligen 55 miljarder. Det är möjligt att Pernod visste det, eller så bjöd de tills säljaren inte fick några andra bud. Men det är inte det som är min poäng, utan det som hon sedan skriver och med den logik hon analyserar affären; "de skulle inte betala 55 miljarder om de inte var säkra på att få tillbaka pengarna med råge." Lotta Gröning gör här sitt största avslöjande i sitt inlägg; hon förstår inte ens de mest grundläggande mekanismerna i en marknadsekonomi: Att utan risk, kan det inte finnas någon vinst att hämta. Min poäng med detta är att det är inte givet att V&S fortsättningsvis skall vara en vinstmaskin, men den risken vill Pernod Ricard ta, till priset 55 miljarder. Svenska Staten däremot valde att göra en ordentlig vinsthemtagning och lämna risken. Detta går Gröning uppenbarligen helt förbi. Nästa fantastiska punkt i hennes inlägg är frågan om vi skall bli imponerade över prislappen 55 miljarder? Underförstått att; nej det skall vi inte, trots att de flesta bedömare tydligen värderat bolaget till 40 miljarder.  Företaget är värderat till 34 gånger den årliga vinsten, det skulle alltså med dagens penningvärde ta 34 år med dagens vinster att komma upp i 55 miljarder, detta oräknat räntan på de 55 miljarder man får i handen. Tar man räntorna på statsskulden och räknar på köpeskillingen får man mer än vad vinsten i bolaget är. Det är alltså ekonomiskt fördelaktigt att sälja till detta priset. Sedan säger Gröning, att Odell skulle få kicken direkt om han varit VD för ett företag som gjort en sådan försäljning. Hon vet uppenbarligen inte vad hon pratar om. För det första köps och säljs bolag varje dag hela året i världen och de flesta till lägre köpesummor än 34 gånger vinsten. Bolag med sådan värdering är oftast bolag med hög risk och en förväntad enorm tillväxt (kommer ni ihåg IT-bubblan?). Vari den enorma och mycket snart förestående tillväxten för V&S ligger, förklarar aldrig Gröning. För det andra så kan man jämföra statens ägande i V&S med att SJ ägde Kalles Kaviar. Sett i det perspektivet är det alltså inte en ologisk försäljning. Kanske är jag en ekonomisk idiot, eller så är Gröning det. Artikel