När det är som mörkast är gryningen närmast

Idag när jag slog upp tidningen Aftonbladet så ser jag att man gör en nyhet av att "Järnspettsmannen" får permissioner. Dessutom använder man sig av tricket låta ett offer uttala sig allmänt om honom; det ledde till den inte helt uttömmande rubriken: "Han borde inte ha permissioner".  Nu var inte flickan, som var ett tidigare offer för "Järnspettsmannen", lika onyanserad som gemene man (som man kan anta bara skumläser dylika texter) kunde tro. Dock var det ett tydligt exempel på sensationsjournalistik där man ställer ledande frågor till oförberedda intervjuoffer. Det är möjligt att "järnspettsmannen" inte borde ha permission. Men det låter jag sakkunniga avgöra. Mitt inlägg här gällde främst att låta totalt ovetande offer uttala sig överhuvudtaget.

Dock skummar jag vidare genom Aftonbladet(på internet) och råkar komma på Fredrik Virtanens krönikor. Jag vet inte vem denne Virtanen är förutom att han verkar ha bott i USA. Han skriver om att han saknar frisk USA-luft i ett försök att beskriva syrefattigheten i det svenska "offentliga samtalet" ("offentliga samtalet" är ett uttryck som får mig att må illa) Det är bara att hålla med Virtanen i det han antyder: Vi får inte säga vad vi vill! Måtte Virtanen ta upp fallna mantlar av Slas och Myrdal (när väl kommunisten dör), hoppas att han får hjälp av en alltmer tyst Eric Hörstadius. Måtte Jan Guillou leva för evigt! Låt logik och förnuft få segra över medial dramaturgi!

Jag hoppas att få återkomma till "det offentliga samtalet" vid senare tillfälle om jag får ork.

Ps. För övrigt tycker jag att Kvällspasset borde läggas ner omedelbart och ersättas av pausfåglar. Det är bara för tafflig journalistik, trots att man bytt ut programledare efter programledare. Vad som gör mig rädd är att så mycket skräp orsakar en standardförskjutning där det som tidigare varit medelmåttigt, nu anses som bra u. s. w. Ungdomen måste räddas!