fredag 14 januari 2011

Värnskatten ger sämre vård, skola och omsorg.

Ett mycket bra inlägg i debatten kommer idag från Isabella Jernbeck (M) och hon har ett något annorlunda perspektiv i debatten kring värnskatten än vad jag har. Hon menar att det är fel att beskatta de människor som lagt ned hårt arbete och utbildning och karriär, mer än de som inte gjort det. Kort sagt: det är skatt som styr självmotiverade, kunniga människor ur landet.

Detta är så klart helt rätt, fanns det större möjligheter att bli rik på sitt arbete i Sverige, så skulle vi ha en mindre braindrain.

Mitt perspektive brukar handla om den mer direkta drivkraften hos folk som arbetar i Sverige och hur starkt de söker högre lön. Vi har förmodligen för länge sedan passerat Lafferkurvans högsta punkt.

Att behöva betala 55%-60% marginalskatt, kan omöjligt stärka drivkraften.

Att värnskatten drar in 5 miljarder av statens 1700miljarder i intäkter, kan få alla att bli konspirationsteoretiker; det är inte någonting annat än symbolpolitik idag. Ledighet är säkert en större belöning än 60%skatt på en extratimme på jobbet. Den kan till och med vara så kontraproduktiv att en värnskattekrona som kommer in i statskassan, har kostat två kronor i uteblivna intäkter (John Hassler). Är det vad som menas med fördelningspolitik?

Jernbeck

2 kommentarer:

Analytikern sa...

Vi har rent kommuniskt skattetryck.
Väl dold för nästan alla.
Jag väntar en redig diskussion om hur mycket skatt vi skall betala.

Att betala 70 % är ren kommunism.
Se även mitt inlägg www.analytikern.wordpress.com

Frank Bonnevie sa...

Ren kommunism är när staten äger produktionsmedlen. Jag är för en inriktning där vi försöker behålla ett jämställt samhälle och samtidigt klara välfärdsbehoven. För att uppnå det måste vi ha drivkrafter som sig motverkar jämställdhetstanken. Fördelningspolitik som syftar till att alla ska vara ha det jämställt dåligt är sämre än att alla har det olika bra.

Ett samhälles rikedom och allmännytta bygger på att alla ges möjlighet till att förkovra sig. Vi har lyckats bra i Sverige med detta. Det politiska samtalet mår bra av sans och ett stort mått av vetenskapliga argument.